Hellday – Lärdomar och leriga skor

Hellday

Ett ord fyllt av förundran men samtidigt en känsla av mystik. Efter att ha hört hur den första årskullen hanterade ”skogspromenaden” och fått tagit del av diverse skrämselhistorier så kan jag lugnt säga att Hellday är värt sitt namn, men det fanns så mycket nyttigt att hämta under dagen.

Vår årskulls Hellday började grått och blött men det lyckades inte dämpa min entusiasm om vad vi skulle få göra under dagen. Det första vi fick göra var att individuellt gå en sträcka på ca 1 km, med visst mellanrum från varandra för att samtidigt göra en SWOT-analys på sig själv som ledare. Min SWOT blev så här:

Strengths:

Håller mig till saken

Tydlig röst

Kort och koncist

Weaknesses:

Nervös

Ovan

Pratar snabbt

Opportunities:

Mottaglig och/eller öppensinnad publik

Få prata om ett ämne jag känner till väl

Threats

Familjeproblem

Svårflörtad och/eller trångsynt publik

Kotteboll

Denna övning innebar att med begränsade resurser, i detta fall en liten bit skog med en bäck, skapa ett spel. Under skapandeprocessen byttes ledare slumpmässigt så att alla i gruppen fick prova på ledarrollen. Under övningen kände jag att jag fick fram ett par av mina idéer både när jag var temporär ledare och när jag inte var det. Något värdefullt jag lärde mig i övningen var att jag borde ta mer plats och göra mig hörd men också lägga lite auktoritet i det jag säger så att det inte försvinner ut i tomma intet.

Kastett

Innan vi skapade nästa spel skulle vi diskutera i grupper hur man ska få alla i en grupp att få säga sin mening och känna sig delaktiga. Det vi kom fram till tillsammans var att ha en idécirkel där alla fick ha en input så att ingen blev försummad. Spelet vi gjorde liknade det föregående mycket, i det att man har begränsade resurser, men i detta fall var det komponenter från en grusväg. Under skapandet av spelet lärde jag mig att man kan skapa något fantastiskt roligt under kort tid, med få resurser och framkalla enorm kreativitet ur något så obetydligt som en grusväg.

Blindbock

Den här övningen var både riktigt rolig men samtidigt skrämmande. Den handlade om tillit, kommunikation, följa instruktioner samt ge instruktioner. En person var blind, och en var guide, guiden skulle leda den blinde genom diverse terräng genom att skapa tillit och ge tydliga instruktioner. De två byter plats slumpmässigt under färden. Det nyttiga jag fick fram ur detta var att man faktiskt gav ansvaret för ens säkerhet, helt till någon annan, för när som helst kunde man ha gjort ett snedsteg och ramlat ner för ett brant och mycket farligt berg.

Tåget

Denna övning handlade helt enkelt om tydliga instruktioner och samarbete. Alla i gruppen stod på rad och lade sina händer på axlarna på personen framför. Alla fick någon gång under övingen agera som ”dirigent” och talade om hur tåget skulle ta sig fram. Mina instruktioner löd: Tåget ska göra ett rytmiskt ljud medan det går framåt sju meter. Det jag lärde mig av övningen var att man ska vara väldigt utförlig i att ge instruktioner som ledare, så att det inte sker missöden som annars lätt hade kunnat undvikas.

Instruktion, uppgift och ledarskap

Detta stora delmoment handlade om att få en egen uppfattning om vad dessa begrepp innebar, kärnfullt och utstakat. Hela detta delmoment var otroligt givande och gav perspektiv på ord man egentligen inte funderade mycket över, utan bara accepterade som dom var. Sista biten av övningen, då jag fick ordet ”ledarskap” att hålla ett litet tal om i 1 minut, fick man ut väldigt bra poänger eftersom vi var tvungna att vara tysta under hela denna tiden. Detta fick mig att koncentrera mig bättre på min uppgift och inte råka småprata med andra och komma in på sidospår.

Icebreakers i mångfald

Sista biten av Hellday var späckad med skapande under tidspress, med få men betydelsefulla instruktioner. Under alla icebreakers som skapades och som jag deltog i, lärde jag mig väldigt värdefulla saker, både om mig själv och om kreativitet. Det jag lärde mig om mig själv var att när jag var den beslutsfattande ledaren, så blev mina val av idéer och spelmekaniker väldigt bra, och icebreakern blev lyckad i sitt syfte. Det jag lärde mig om kreativitet är att det inte krävs mycket förberedelse alls för att kläcka en otrolig idé.

Sammanfattning

Jag vill först säga att jag är enormt glad att jag inte var sjuk när Hellday inträffade, för då hade jag missat en oförglömlig och mycket värdefull dag. Jag har lärt mig mycket om mig själv, en hel del som jag inte visste fanns där men också hur jag fungerar utanför tryggheten av klassrummet och den ”kontrollerade” skapandeprocessen. Jag känner en mycket starkare gemenskap med mina kolleger i Projektledning, samt fått upp ögonen ännu mer för Carl och Karl och deras pedagogiska sätt.